Inatt har jag varit i replokalen. Våran (bandets) replokal ligger under jorden. Men det är inget hemskt ställe. Det otroliga är att när man går ner känns det som man kan befinna sig var som helst. New York, Peking, Mars, vart man än vill vara.

Det finns ingen kontakt med omvärlden, vilket är väldigt skönt ibland. Speciellt när man skriver och spelar musik. Musik är för mig ett sätt att komma bort, kanske till en drömvärld kanske till den riktiga världen.

Brukar ni också få en speciell känsla i magen när ni lyssnar på musik som verkligen berör er? Nästan som när man är kär, fast inte riktigt. Känslor är bra, man måste låta sig själv få ha känslor, brottas med dem, ta hand om dem….

Fråga era känslor hur de mår!